Alkohol… en laglig, dödlig vätska.

Har fått bekräftat det jag innerst inne känt och trott. Via forskning (Usa), och att jag följt ett tv-program på Tv4-Fakta.

Alkohol, porr, sex, spel, narkotika mm.mm. – MISSBRUK, är ingen sjukdom utan en symtom. En symtom på något som hänt tidigare i livet, och som vi måste våga möta och konfrontera.

Det har visat sig vara så, att vi missbrukare väljer att ”stoppa huvudet i sanden”. Söka tröst i det som vi vet fungerar här och nu. I mitt fall var det alkoholen. Alkoholen som tog bort ångest, rädslor och lät mig vara i den fantasi-värld där jag hade kontrollen. Den ångest och rädsla jag kände när jag inte kunde högprestera som jag trodde att jag måste göra, försvann genast efter en 4 starköl.
Att inte vara perfekt som slöjdlärare, att inte ”mina” elever var bäst på skolan gjorde att jag kunde börja dricka på fredagen. Och sluta 2 månader senare.

Skulle kunna ge er en massa ex., men skall inte göra det här och nu. Sådant tar jag upp på våra PAA-möten.

Alla människor har väl problem utan att falla i missbruk? Ja visst är det så. Men här kommer det lilla biologiska fram. Det enda som är biologiskt enligt mitt sätt att se på detta med missbruk.

Låg toleransnivå!

När jag som ung drack alkohol för första gången så hade jag ingen som helst aning om vart min toleransnivå låg.
Vi alla har denna nivå, men känsligheten ser olika ut.
Jag, utan att veta om detta, spelade redan där med livet som insats, ”Rysk roulette”.

Man kan överföra detta till vilken ”symtom-grupp” man vill. De finns de som kan spela för 100:- i veckan utan att det blir nått mera av detta. Men de finns även de som börjar spela sig ut från hus och hem. Och det kan ske snabbt.

********************************

Många har vi säkert ungdomar i hemmet som tillbringa timmar framför datorn. Kan vara allt från avancerade spel till Facebook och liknande.  Kan vi se något samband här? Kan vi se en flykt… att vilja vara i en fantasi-värld där just ”jag” styr det som händer? Ja avgör själva, sätt det emot de ni tidigare läst!

Som ni förstår finns det en stor vinst att rannsaka sig själv. Att våga konfrontera det som finns underliggande. Kommer att göra ont, men vara så befriande och gör att man senare även kan vara mentalt nykter.
Detta kan och bör man inte göra själv. Fungerar utmärkt att göra det i kognitiva samtalsgrupper under överseende av terapeut. Man kan göra det i PAA-grupp där man då får råd och hjälp av de som gått före.

********************************

Allt om detta, och om det vi skriver om,  Micke P och undertecknat kan man få till sig mycket mera om.
Boka oss för en föreläsning. Vi har även kvinnliga ledare som föreläser och där tar upp t.ex. förtryck i hemmet.

********************************

VIKTIGT!

Att tro att DU någonsin senare i livet skall kunna nyttja det som drivit dig, i mitt fall alkoholen, är att göra dig själv en björntjänst.

Jag har ett antal års nykterhet nu. Flera års fysisk nykterhet, något färre år mental nykterhet.

I mitt fall och många andras, så tackar vi Gud högt och länge för att vi går mot helande.

Gud är god!

Kramar från Obba

Anhöriga till personer med kemiskt missbruk.

Jag är övertygad om att våra närstående vill vårt bästa, och menar väl i sina handlingar. Tyvärr blir så så fel många gånger. Man ser missbrukaren genom sig själv i stället för att att se personen som den individ och missbrukare den är.

Men hur skall vi kunna begära att folk skall veta och förstå? Det enda sätt är att vi får chans och möjlighet att informera.
Vår förhoppning inom P.A.A och Mörkrets Casino är att ni som läser detta, vill ha den samlade kunskap vi bär inom oss.

Jag vet många som pga av egen rädsla för att själva vara i farozonen, tillåter missbrukaren att missbruka i deras närhet.
Om jag, vilket jag har gjort, och kommer att fortsätta med, konfronterar dem med detta, så kommer dessa människor, ja till nästan 100% att gå i försvarsställning.
I de ord jag vill säga finns ingen anklagelse, utan jag vill informera dessa ”Möjlig-görare” hur vi missbrukare fungerar.

En ”Möjlig-görare” är en person som ”skyddar” oss, ”gömmer” oss, ”hjälper” oss, i tron att detta skall få oss på fötter.
Skall ge några exempel på hur det kan se ut,  och försöka göra detta mera lätt att förstå.

• Frun eller mannen som ringer till missbrukaren jobb å sjukskriver. Olle/Stina är såååå förkyld. (Ligger och sover ruset utav sig.)
• Inställer släkt-middagen pga att partnern inte är i status att träffa folk. Skyller på…ja vad som helst men ej sanningen.
• Lånar ut pengar för att vara ”snäll”, men vet eg. att detta gör att missbrukaren fortsätter att missbruka.
• Serverar missbrukaren alkohol för det handlar ju trots allt bara om 2 glas vin.

Detta var några exempel på vad ”Möjlig-göraren” gör i tron att det skall gagna oss. Men det enda det gagnar är det fortsatta missbruket.

I ovanstående beskrivning kan vi se att missbrukaren själv inte får några konsekvenser. Utan det är partnern, familjen som får ljuga och själv dras ännu mera in i skiten.

Konsekvenser av vårt handlande är det vi måste få! Kan inte poängtera detta nog tydligt.
Sluta att ”skydda” oss!
Ställ krav!
Var konsekvent!

Jag har bara snuddat vid ytan ang. möjliggörare och medberoende. Vill ni veta mera om detta så gå in på http://www.pwaa.se och använd mailformuläret där. Ställ de frågor ni vill och vi skall besvara dem så snabbt vi någon kan.

Jag vill tacka för ert intresse och avsluta med  följande.

Gud är god! Utan Herrens hjälp hade jag inte skrivit detta och tidigare blogg´s.

Caj ”Obba” Hellsten

Utdrag ur ”Stora Boken” sid. 61 – Hur det fungerar -.

”Sällan har vi sett en människa misslyckas, som utan förbehåll följt vår väg. Det är vanligtvis människor män och kvinnor, som är så skapta, att de inte förmår vara ärliga mot sig själva……
…… Trots detta kan de tillfriskna, om de förmår vara ärliga.”

Gång på gång genom åren har jag förvånats över hur vi missbrukare tänker och agerar. Att vi efter ett tag i vår nykterhet, och trots att vi lärt oss HUR vi skall agera, går tillbaka till de gamla tänk  som satt oss i så mången knipa. Precis som rubriken på detta inlägg säger,  så är det – Viktigaste först! -. Det viktigaste är att hålla sig nykter. Och då menar jag inte att vara nykter genom att gå på de omtalade vita knogarna, utan en ärlig, underbart befriande nykterhet.
Nu betyder inte nykterhet enbart att jag inte dricker alkohol, utan att jag även är mentalt nykter.

Kommer denna nykterhet av sig själv?  Icke sade Nicke! Du måste lära dig av dina egna misstag. Skriva ner vad som hände när du misslyckades senast. Även skriva ner när hur du gjorde för att sätta stopp för de mentala återfallet senast. Ja innan det vart ett faktiskt återfall.

Ett måste (enligt mig) för att bibehålla sin nykterhet,  är att jobba i   PAA:s 12  steg´s program:

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför missbruket, att vi förlorat kontrollen över våra liv.
2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
   utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår moraliska inventering och erkände genast när vi hade fel.
11. Genom bön och fasta, fördjupades vår kontakt med Gud, varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra missbrukare och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

( PAA:s 12 stegs program är  lätt modifierat från AA:s dito. )

Följer vi detta program till punkt och pricka så kan vi inte misslyckas. Vid ev. misslyckande är det bara att titta på de 12 stegen och se och konstatera… Aha! Detta steg fuskade jag över… eller… ”Vadå…Att jobba i stegen är ju sååååå jobbigt”

Så här brukar jag säga till de som tycker att stegarbetet är jobbigt. Ja att inte göra det Viktigaste Först.

Lek med tanken att du är allergisk mot tomater i alla dess former.
Konstigt nog så är det enda som finns hemma i matväg en gryta som innehåller en smaskig blandning av  gottis, men även massor av tomatsås.

Då är frågan:
Äter du maten, trots vetskapen om att du kommer att bli jättesjuk? Eller gör du dig i ordning för att kunna gå till affären och inhandla något som är mindre skadligt för dig?
Tror svaret är ganska givet. Vi går och  handlar, trots att det är jobbigt vid detta tillfället. Jobbigt att göra sig ordning… Jobbigt att gå de stackars minuterna till affären.

Precis samma sak är det med vårt stegarbete. Du måste göra det som krävs utav dig.
Är det så att du vet om, och kan börja läsa vad som är farligt för dig. Vad som leder dig in på det mentala missbruket, och absolut inte vill ta dig ett återfall. Ja då har du inget val. Du kan inte äta grytan med tomater. Du måste gå och handla, laga den nya maten  trots att det är väldigt jobbigt.

Finns en del där ute som inte håller mig om det jag nyss beskrivit.  Som till och med tycker att detta med AA och de 12 stegen är nedbrytande, manipulativt och sektstyrt.
Har ni upplevt sådant på ett AA-möte så kanske det är ni själva, eller folket där som det är fel på. Knappast programmet.

Att detta är ett kristet program från början,  gör mig bara stärkt i min övertygelse.

GUD är god!

//Obba ”Skinny” Frideborgsson Hellsten

Känner att den Anden talar till mig,  och vill att jag skall förmedla detta.

Vi människor, alltså även jag, har en förmåga att snabbt döma andra människor. Vi dömer dessa om personerna faller utanför den sk. ramen.

Det kan vara att du inte är rätt klädd. Har en ”udda” åsikt.. Att du är kristen och frälst!!!  Du är missbrukare… Ja listan kan göras lång.

Detta gör mig förtvivlad! Med vilken rätt tar vi oss att göra detta?
Satt och slumpade lite runt på olika You Tube videos och bl.a. fick jag se en fantastisk video med Kentucky-sonen Kevin Sinner.

Tycker denna, och även de andra visar hur hur publik och domare, dömer personen pga utseende, dialekt och till och med hur man artikulerar.

Här har vi en till från Storbrittaniens version av programmet.

Alla minns vi väl Paul Potts. När jag såg honom för första gången började jag på allvar tänka på vad vi har för mallar och ramar.  Och hur gärna vi dömer andra människor.
I stället för att ge kärlek så är vi överlägsna,  och vill visa oss för mer.

När det gäller Kevin Sinners Video så gråter jag floder varje gång jag ser den. En kyckling-fångare som av Gud fått en fantastisk gåva.

Någon som läser detta, och håller med mig om att det är dags, för total förändring av vårt synsätt?

Blessings!

//Caj ”Obba” Hellsten

Det som slår mig när jag sätter mig ner vid min dator för att skriva detta blogg-inlägg är följande.

Hur många människor är det inte som mår väldigt dåligt. Ja det gäller ju inte bara missbrukande systrar och bröder, utan även sk. Svenssons.
Vi som kommer ifrån missbruks-svängen har ju fått, eller får lära sig att öppna sig helt i möten typ PAA, AA, NA, SLAA osv. Det som är tydligt är att kommer man inte ifrån någon utav de grupperna så är det tabu och skamligt att tala om sitt månde. Att högmod, stolthet, lögner mm.mm är destruktivt, ja det vet vi. Men ändå så är det just detta som de flesta använder sig utav i vardagen.

Min dröm är att även Svenssons skulle ha grupper där de satta och pratade ärligt och naket om sina problem. Vem vågar och vill starta en sådan grupp, där inget döljs, utan allt läggs fram naket och ärligt?

*********************************************************************************************************

Att alkoholism är en sjukdom har försäkringskassan godkänt. Att sexuellt, porr eller spelmissbruk är en sjukdom tycker nämnda kassa inte. Detta visar på hur lite läkare och beslutsfattar vet om beteende och missbruk symtom.

Blir fruktansvärt upprörd över detta då jag vet att vi alla missbrukare lider utav olika grader av ångest, depressioner, självmords-tankar, högt blodtryck, skam och självföraktan.

Felet ligger i att alkoholism är klassat som en sjukdom. Den benämningen skall bort. Det som är sjukdom, är följderna, eller orsaken utav ett alkoholmissbruk. Likväl som det är vid all sorts tidigare benämnt missbruk.
Blir allvarligt bekymrad,  när beslutsfattare inte har den rätta kunskapen som ändå krävs.

*********************************************************************************************************

När jag då ändå är inne på läkare och försäkringskassan så skall jag ta och beskriva vad som kan hända,  ja och det har hänt mer än en gång.

En man kommer inte till sin husläkare och berättar att han mår så psykiskt dåligt att det kommer att braka ihop när som helst. Efter ett tags pratande så säger läkaren att halvtidsjukskrivning ett litet tag framåt kan vara ok.  För vad skall f-kassan tycka. Ja jag är ju rädd om mitt jobb säger hon.
En remiss till en specialist kan hon tänka sig att skriva,  men sen får det vara bra. (Den remissen vart inte ens skriven.)

Min slutsats blir att alla är rädda för den store hövdingen försäkringskassan. Och den store hövdingen tänker endast i kronor och ören,  inte alls i folks mående.

När det inte finns resurser till polis eller väktare,  så brukar folk skapa medborgargarden.  Om det är  rätt eller fel,  har jag ingen åsikt om.

När det gäller folks rätt till hjälp vid fysisk eller psykist sjukdom,  så har jag väldigt starka åsikter.
Vägrar fega läkare och f-kassan att behandla dåligt mående människor, så måste vi andra, sk. medmänniskor hjälpa till.
Vi kan inte acceptera att sociala tycker att dom sköter sina åtaganden när dom proppar Vengarn fullt med missbrukare. Att dom skall begära att där skall dessa stackare orka ta tag i sina missbruksproblem och tillfriskna. Hur skall man kunna tillfriskna utan att få krav ställda? Utan att få terapi? Jag har pratat med flera boenden där på Vengarn som menar på att: ”Enda chansen att kunna vara här ute är att döva sig. Endera med alkohol eller annan kemisk substans.”

Jag får flera samtal från missbrukare dagligen, där dom skriker efter hjälp.
Kom på våra möten , det fungerar, är det vi kan erbjuda för tillfället. Vi hoppas framgenom att vi kan expandera genom att fler och fler är på väg mot återhämtning, och kan börja leda egna grupper.

Nu har jag skällt och gnällt utav mig för denna gången, och vill avsluta med att tacka vår Herre för allt gott han gjort med mitt liv.

Kramar

//Obba

Första vill jag be er alla läsare om ursäkt för att jag inte skrivit här på länge. Tyvärr är det mycket annat som tagit otroligt mycket av min tid.
Men i alla fall, som Hasse Alfredsson skulle ha sagt.

Jag har varit helt förskonat från alkoholsug sen den dagen jag vart nykter alkoholist. Detta har förstås gjort min kamp mycket enklare än för många andra, som fått kämpa mot detta fruktansvärda sug. Gått på ”vita knogar” som vi säger.

I går lördag 27/6-09 fick jag dock ett sug. Ett kort, men rätt intensivt sug.
Jag och mitt barnbarn med far, gick förbi en lokal krog och det bara högg till inne i mig. Sade detta direkt för att föra upp känslan till ytan, och kunde därför få bort känslan lika fort som den kom. Det som var intressant med detta var…Vad var det jag saknade under denna korta stunden? Ölets goda smak… första ruset som skulle infinna sig i min hjärna… eller bara den sociala feelingen att sitta vid uteserveringen?
Har inget säkert svar på denna frågeställning, men tror precis som i många andra situationer så gjorde sig den gamla livsmanualen sig gällande.

Jag ser det mesta i bilder. Ja det har jag berätta förr. Ser även min gamla livsmanual framför mig där svaret på många av frågorna var: ”DRICK ALKOHOL”.

Hårt på jobbet  = Drick sprit!
Träffa kvinnor    = Drick sprit!
Jobbiga utgifter = Drick sprit!
o.s.v.

Detta var skrivet i min förra manual.

I dag skriver jag om denna omtalade manual. Och jag kan lova att efter lika med tecknet står det inte Drick sprit längre, utan det står något helt annat som inte handlar om flykt längre.
Nu är det också här att: Läser jag inte högt i min nya manual dagligen, så kan den gamla komma upp i dager igen.

Något som jag vill ta upp och som är väldigt viktigt att förstå, är följande…Detta är riktat till vänner och närstående till de ny-nyktra.

Att vi går ständigt igenom olika processer. Den ny-nyktre fladdrar ofta mellan att vara en glad, normal människa till, att helt plötsligt få ett beteende som ett litet barn i sandlådan. Detta lilla barn sitter då där med tummen i munnen, och tycker otroligt synd om sig själv.
Det kan också leda till konstig och verklighets främmande ilska, som kan kan skrämma många, och få dem att undra om den ny-nyktre blivit helt knäpp.
Så är då inte fallet utan som jag ser det mera ofta förekommande, än ovanligt.

Ju längre vi går i nykterheten, ju mera vi skriver om vår manual, så kommer dessa ”udda” beteenden att minska.
- Vi får ALDRIG någonsin tumma på vår ärlighet.
- Vi får aldrig någonsin låta knepiga tankar vandra utan att tala dessa ord högt. Helst på ett PAA-möte.
- Vi bör skriva ner våra tankar och känslor, för att då får de ofta, en annan betydelse.

Skall stanna här och nu, men inte glömma bort att tacka vår Herre för allt han gett och ger mig.

Gud är god!

//Caj ”Obba” Hellsten

Skall åter igen försöka beskriva ett beteende där jag kan stöta på patrull. Problemen jag möter skall face:as nyktert, men med en missbrukares manual.

Jag har alltid förökt beskriva saker och ting i bilder. Vet att alla inte gör som jag, men hoppas ni skall kunna förstå hur jag menar, och hur jag tänker.

Man måste samtidigt förstå att, 30 års missbrukande inte ”botas” på bara några års nykterhet.

Jag lärde mig tidigt att blir det jobbigt, så drick, vill du ha kul, så drick, vill du fixa tjejer och ha sex, så drick. Min filosofi har varit… ”Gör inget idag som du kan göra i morgon”.

Betala telefonräkningen?
- Näää… inte nu! Då kan jag ju inte dra ut och festa. Den betalar jag senare.

Gå till tandläkare?
- Är du galen? Kostar ju multum. Då kan jag ju inte göra viktigare saker som att festa och att ha KUL.

Jag skulle kunna fortsätta så här i timmar. Alltså… Party först….resten sen.
Så såg mitt liv ut i början, innan mitt missbruk eskalerade.
Ser man det lite krasst så redan här prioriterade jag ”Kung Alkohol” först. Sen därefter andra saker och ting.

Man kan säga att min livs och problematik-manual var väldigt enkelt i sig själv redan från början. Lös allt med sprit!

När jag sen vart äldre och allt eskalerade, så fylldes ju inte manualen på med lösningar, utan bara med situationer som kunde lösas med alkohol.
På slutet så illa att jag hoppades kunna dricka så mycket att jag slapp vakna igen.

Nu är det så underbart att, tack vare vår Herre, många goda vänner och släkt, så är jag idag befriad från Kung Alkohols bojor. Jag har fått en ny Kung att följa. Denna gång är det Kungarnas Kung, och jag måste ju säga att skillnaden är mycket stor.

Ok! Nu är det så här. Jag måste införskaffa en ny manual. En manual där det står hur jag skall på ett öppet och ärligt sätt ta mig an problem som dyker upp. Den gamla manualens lösning med ”destilerat vatten” är i dag otänkbar.

Jag ser ju som sagt mycket i bilder.
En av bilderna jag har är en pyramid som består av tegelstenar.
Den översta sten är ensam och sen ökar det eftersom man ser neråt.

Översta stenen är det problem som står närmast att lösa. Kan t.ex vara ett läkarbesök. Som jag naturligtvis redan när jag fick tiden, började grubbla på.

Istället för att invänta tiden för besök och ta det eventuella problem som kan uppstå då, så har jag kört igång ett mentalt senario i skallen där allt går på tok.

Rent bildligt så bygger jag upp så det
finns 2 resväskor fulla av argument, som skall få denna läkaren dit jag vill.
( Detta kallas att ha hjärnspöken, och en vilja att manipulera  )

Nu kanske jag inte drack alla gånger för att jag skulle på ett läkarbesök, men att ha hjärnspöken och viljan till att manipulera, fanns där alltid.

Alltså…Jag är nykter idag,…äger endast en gammal manual, men måste hitta en ny. Och det snabbt!

Skall till att avsluta detta nu men vill tillägga några saker.

• När första sten på pyramiden är väck, så hoppar det genast upp en ny ensam sten där uppe. Rent tekninskt vet jag ej hur det går till.
• Jag skulle vilja sitta i en grupp där det fanns sk. ”friska människor” med. För att höra om JAG och mina gelikar är ensamma om detta problem, eller om det är, och finns hos alla. Och hur de ”friska” gör när problemen uppstår.

Eftersom jag är säker på att detta är ett beteende problem, så kan de mesta fixas till med hjälp utav en ny manual.

Puss och kram till er alla.

//Obba

Vill nog påstå att mitt känsloliv är rejält skadat. Som det ser ut nu så är det svårt att kunna älska en kvinna igen.
Ja att älska en person för den hon verkligen är. Att uppskatta hennes förtjänster och till fullo acceptera hennes brister.
Detta beror inte på att jag saknar mina barns mor,  utan på att jag i dag, som nykter alkoholist inte vet hur jag skall ställa mig till de känslor eller händelser som kan / eller uppstår.

Innan jag vart nykter så löstes de flesta sådana här känsloresor med alkohol. Jag bjöd på dejt onykter. Jag och kvinnan träffades på lokal, och inmundigade alkohol, och jag gick hem med dejten och hade sex direkt, rejält berusad.

Sådant liv tar jag totalt avstånd från numera.

Det jag eg. vill ha sagt med detta, är följande: (Min egen ”studie”)

• Om missbruk är en sjukdom, så är det mera en beteendesjukdom än genetiskt.
• Att de intellektet säger, och det man gör, inte alltid går hand i hand.
• Att inte ha ”facit” eller ”manual”, gör att det blir fel i många situationer.

Skall ta några exempel på hur det kan vara, och framför allt, hur det har varit.

* När jag som idrottande tonåring upptäckte det andra könet, men var för blyg att ta kontakt.
Jag lärde mig snabbt att med alkohol i sig så vågade jag och även vann.
(Alkoholen vart en lyckogörare)

* Mådde jag dåligt efter en ”suparnatt” så botade jag detta med alkohol, och mådde sen ”prima”.
(Självmedicinering och flyktbeteende)

* Min blygsel och dåliga självförtroendet som ung kunde jag snabbt få ordning på genom att dricka. Den uppfostran och moral jag hade, glömdes snabbt bort i ruset.
(Verklighetsflykt och beteendeproblematik)

* Mitt egoliv som musiker där gratis alkohol var vardagsmat, och man kunde få vilken kvinna som helst för natten, har verkligen gjort att jag har skadat mig själv känslomässigt.
(Egoism, utnyttjande och verklighetsflykt)

* Lögner, manipulering gentemot föräldrar, kompisar och arbete, skapade en ångest som jag upptäckte snabbt kunde botas med alkohol. Detta gjorde att det blev en enorm cirkel som vart större och större och och fylldes med mera ångest och mera medicin. (Läs alkohol)
(Beteendeproblematik, självmedicinering och destruktivt handlande)

Finns mycket mera än detta att ta upp, men…

…i dag är jag nykter tack vare vår Herre.
Jag arbetar med min problematik genom att leda, och nyttja PAA`s kraft.
Jag går på terapi för att få ordning på känslolivet.
Jag försöker ”face:a” problem på en gång, i stället för att göra som jag gjorde tidigare, att stoppa huvudet i sanden.

Att vara ärlig i alla sina yttranden, och lyfta en problematik som för många är skamlig, gör att jag kan gå mot tillfrisknad. Min förhoppning är också att flera skall gå från mörkret till ljuset. Att skammen skall lyftas från era axlar, och ni precis som jag, skall känna att livet är underbart att leva.

VÄGRAR ATT SKÄMMAS!

Caj ”Obba” Hellsten

Har funderat rätt mycket kring ordet vänskap. Vad står det för?
Har surfat runt lite på nätet och bl.a. hittat detta.

Vänskap har i det moderna samhället i Europa uppfattats som en informell relation som i huvudsak hör till privatlivet. Till vännerna går vi när vi lämnat ansvaret på jobbet eller plikterna i strålkastarens sken. Våra vänner söker vi upp då vi vill ha det trevligt hemma, i sommarstugan eller på gemensamma resor. Till dem känner vi tillit. Vi har roligt tillsammans, men kan också vara allvarliga och anförtro varandra det som bekymrar oss. Vi litar på att de inte skvallrar, vi utgår från att de håller av oss precis som vi också håller av dem. Vi har ju valt dem själva.

Detta låter väl sant och riktigt…precis som jag har tänkt att det är, och att det skall vara.
När jag var aktiv missbrukare. Vilka var mina vänner då? Jo sådana som ville detsamma som jag. Dricka alkohol och ”parta” järnet som vi så ”coolt” kallade detta. Var detta äkta vänskap? Nej! Alla vi som var tillsammans då, var bara stora egoister som ville ha möjlighet att glida in på gratis drickat som förhoppningsvis någon kunde erbjuda.
Somnade någon, så drog vi oss inte för att ta hans/hennes alkohol, och sticka därifrån.

När jag var aktiv musiker så hade jag många vänner inom den branschen. Riktiga vänner? Nej! Men trodde faktiskt att många var det. Bl.a. en man som jag började spela med redan innan 20 årsåldern, och vi gjorde massa saker tillsammans. Pratade om allt och som jag verkligen kände sann, rejäl vänskap med.

Så länge vi var aktiva och hade nytta utav varandra. Alltså framträda och tjäna pengar så fanns han som vän för mig. Brydde sig om mitt mående, och hjälpte mig när jag mådde dåligt. När vi slutade att spela tillsammans, så började allt tunnas ut. Färre samtal, och nu på senare tid har vi inte ens gått på ishockey tillsammans.

Detta är ingen beskrivning utav en man som fallit åt självömkan, utan detta är fakta.

Första gången jag möttes av äkta vänskap var när jag döptes, och efteråt var på lunch hos Ylva & Tommy.
Denna familjs värme, kärlek och generositet gav mig tårar i ögonen. Kände mig först otroligt malplacerad och även lite rädd och osäker. Men jag var så tacksam över vad de och övriga medlemmar i husförsamlingen gjorde för mig.

Vill be er som läser detta att verkligen tänka efter. Har ni riktiga vänner? Vänner som bara finns till för dig, och inte söker egen vinning i den relationen.
Är NI riktiga vänner?

Tänk efter! Kommentera gärna…

Mvh //Obba

Kommer att hoppa lite fram och tillbaka när det gäller beskrivningen av mitt missbruk.

I dag tänker jag berätta hur jag handlade mot mina barn, den tiden jag var aktiv missbrukare.

Vill börja med att säga följande:

Finns ingen större egoist än en människa med missbruks beteende. Det är bara jag, mig och mitt som gäller. Ständigt skam och ånger? Javisst! Men ändå är alkoholens kraft så stark, att mitt drickande fick gå före mina barns välmående.

Viktigt är här att poängtera. Att jag, under mina nyktra perioder, var en mycket älskvärd, uppfostrande och mjuk pappa. Ville mina barn allt gott, ställde upp på det som var viktigt för dem, och uppförde mig som en far bör göra.

---

När jag kom in i en dryckesperiod så isolerade jag mig totalt från vad familjeliv vill säga. Låste in mig i sovrummet. Låg och drack, kollade film (även pornografiskt) och bara försökte ”medicinera” bort min ångest och skam. Barnen visste naturligtvis vad som hände, och mådde fruktansvärt dåligt utav detta. Vågade inte ta hem kompisar eller leva ut på ett sunt sätt.

Mina löften att nu var det slutdruckit, det hade inget värde. Det lärde dom sig snabbt.

Vet vissa gånger när jag låtsades gå till jobbet, men tog en ”prommis” upp till macken. Köpte ett sex-pack 3,5, och satt i skogen och drack, tills jag visste att barnen och sambon gått till skola resp. arbete.

Som så många gånger förr, så låg jag där i min säng helpackad när ungdomarna kom hem. Och ännu en gång hade jag brutit mitt löfte.

Som tur är hade min dotter en kompis som gått igenom detsamma. Hennes far var nu nykter sen år tillbaka, och där fick hon verkligen mycket hjälp och stöd. Yngste sonen var där allt för ung för att verkligen förstå vad som hände. Men han fick uppleva en del efter min och sambons separation. Den äldste slöt sig och visade i princip ingenting men mådde klart dåligt över situationen.

Ständiga svek gjorde att deras far var verkligen ingen att lita på. Kunde inte prata med mig om detta, för JAG hade verkligen inga problem.

Naturligtvis så eskalerade mitt drickande när jag flyttade till en egen lägenhet. 5 minuter från barnens mor fanns detta boendet. Väldigt bra för barnen tyckte både mitt kryss och jag själv.

Skulle ha den yngste hos mig varannan vecka. Ofta så funkade detta verkligen bra. Underbar relation och vi hade det gott tillsammans. Tyvärr så inträffade ofta att jag var onykter när han kom till mig. Kunde vara så illa att jag fylle-sov och han kunde inte få liv i mig. Vilket gjorde att han titt som tätt fick traska tillbaka till sin mor. (Att skriva detta gör verkligen mycket ont i mig.)

Att jag tillslut var nykter, ja en nykter alkoholist kan jag tacka min dotter och vår Herre för.  Hade inte Gud gett henne tålamodet, vänligheten och envisheten så hade jag aldrig kommit iväg och fått vård. Mycket tyder på att jag inte överlevt, om inte hon, ledsagad av vår Herre, fått mig till läkare.

Idag så har vi alla en underbar relation. Öppet, ärligt och med mycket kärlek och humor. Jag känner att mina älskade ”små”, åter börjar få förtroendet för mig.

JAG ÄLSKAR ER!

//Obba.